Jag kom på att det kanske kan vara bra att skriva in lite siffror. Känns ju aldrig kul att se så här i pränt men jag får väl hoppas att det blir en extra sporre.
2006 vägde jag 112 kg och gick på ca tre månader ner till 89 kg. Kände mig så himla nöjd. För första gången i mitt vuxna liv kände jag mig nästan attraktiv. Å då kan man ju tänka på att till mina 165 cm så var jag ju fortfarande kraftigt överviktig. Sen låg jag hyfsat still i vikt under sommaren 2006 och då tappade jag liksom fokus och trodde väl på nåt sjukt sätt att jag skulle kunna äta lite vad jag ville igen.
Ganska snart var jag uppe på tresiffrigt igen, och kände mig allt annat än nöjd med mig själv. Sedan dess har jag legat och pendlat mellan 100-103 kg ett par år nu. Har inte gått upp mer men har ju heller inte gått ner.
Nu är jag så förbaskat trött på att gå och gömma mig i stora pösiga tröjor, att alltid känna mig för stor... Jag vill inte längre se en stor dallrande fettklump när jag tittar mig i spegeln. Sen är jag inte ute efter en perfekt kropp eller att ens bli smal. Det enda jag vill är att bli nöjd med mig själv. Om det sen innebär att jag enligt andra fortfarande är överviktig så får jag vara det då...
Min vikt nu ligger på 100,1 (1/2-10) till mina 165 cm. Tillsammans med ett midjemått på 124 cm blir det ju lite mycket av det goda om man ska uttrycka sig snällt.
Mitt första mål blir att nå 95 kg, sedan tänkta jag ta det i femkilos etapper tills jag känner mig nöjd.
Kram på er alla så länge!